Ibland känns det så.

Mycket händer under dessa dagar. Mission studentmössa (6/6) är äntligen avklarat och alla preliminära resultat är inskrivna, jag är väldigt nöjd med tanke på den lilla insats jag gett gymnasiet. Då jag började gymnasiet var det många lärare samt mina föräldrar som föreslog att jag skall ta skolan på 4 år ( nu 3.) då jag tränar så mycket på fritiden. Men envis som jag är tackade jag nej och visste att dethär var någonting jag ville. Jag har tränat,gått i skola och galant klarade jag av examen. Kan inte säga att jag satsat mitt allt på skolan, har knappt gjort någon läxa. Men då man planerar sin tid rätt och sätter energin på rätt saker (ex. lyssna på lektionen...) så går allt bra. Organisera. Men det har kommit stunder då jag har gråtit, stressat och haft ångest. Ena delen av mig är och tävlar, medan mitt huvve fortfarande stressar över provet dagen därpå och den andra delen av mig är på dansföreställning och den tredje ångrar över att jag lämnade något annat roligt emellan just detta samma veckoslut. Jag vill så mycket, men tiden räcker inte till. Men nu ni, nu är det slut. Nu kan jag pusta ut och göra det jag vill. Jag klarade det. Vi klarade det. Bara att vänta på slutgiltiga resultaten så kan man pusta ut ordentligt.. Men idag tog vi även ett steg framåt i livet, ansökan till nästa studieplats. Universitet eller yrkeshögskola. Själv sökte jag till 5 platser, utan att veta om det faktiskt är det jag vill. Spännande. Har en egen ansökningsnummer och har börjat planera på förhandsuppgifter.. Vuxenlivet är återigen och visar sig... Jäiks.

Livet ler och känns bra just nu. Svar på många frågor har dykit upp idag. Jag njuter helt enkelt. Ingen ångest och ingen stress, bara goda beslut och val.  =)