Jag tror alla idrottare har en dröm, en vision om något som de skall åstadkomma i sina liv. Jag menar inte nu mål och drömmar om framgång och vinst, utan något som har med värdet av den gren man brinner för att göra. Drömmar om att vinna har väl alla tävlingsinriktade människor, och att en dag vara kommunens,landets eller kanske världens bästa idrottare är något som vi kanske strävar efter. Alla har ribban på egen nivå, man tror på sig själv till en viss grad som för någon kan deltagandet i VM vara overkligt medan för den andra är det nästa sommars målsättning. För mig är det viktigaste att jag har motivation och tävlar på elitnivå målmedvetet. Det är viktigt att ha en passion för sin gren för att kunna bli bättre och utvecklas. Man måste tillägna sig till 100% för att få lika mycket tillbaka. Jag har målsättningar och en ribba jag skuffar upp år efter år. Men det som för mig allttid har varit min största dröm som orienterare är att få orientera i extrema förhållanden och i världens vackraste terränger. Nya Zeeland. NZ har allttid varit ett land jag fascinerats av, både pga det lilla jag vet om landet och till största del av dess natur. Jag är ingen biolog som älskar växter och bor i skogen. Men jag är orienteringslöpare, en idrottsgren som baserar sig på sin unika kombination av mental disciplin, koncentration, fysisk styrka,snabbhet och uthållighet. Darför, ryser jag bara av tanken att en dag få pressa sig i Nya Zeelands höjdskillnader och otroliga utsikter. Det är min dröm. Blir ännu mer ivrig av tanken att jag nästa år, då vi är "down under", skall vistas i landet var jag har en lokal vän som jag träffade förra sommaren i Sverige som redan har föreslått att jag kan och måst bli där och träna med deras förening. Tänk vilken möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar