Förra natten sov jag dåligt. Jag var nervös inför nya jobbet utan att jag äns tänkte på det eller märkte av det destu mer. Vaknade ändå flera gånger utan orsak och lite spänd var jag ju nog på morgonen. Nervositet är en känsla jag ofta kan älska och som gör mig sprallig, ibland får mig riktigt tyst och fundersam och ofta hatar jag den då den stoppar varenda en tankegång och rörelse. Ganska underlig och stark känsla om man riktigt börjar fundera på saken. Den kan styra en mer än vad man skulle tro, så långt att man inte alls känner igen sig då man pratar och agerar genom nervositeten. Jag tycker det är bra att vara lite nervös före man skall t.ex. prestera, för då ger man sitt allt och har satt hela sig själv i spel. Men överdriven nervositet är inte det bästa om man mår dåligt av det och får ångest. Men i slutändan är det ändå värt den äckligt gripande känslan, då man äntligen släppt taget om den och varit med om det man var nervös för. Det är svårt att mäta nervositet, men jag kan nog med handen på hjärtat säga att jag aldrig varit så himla nervös och tankspridd som på bilderna nedanför...
...förberedelserna och väntningen före ett fallskärmshopp från 4km.. Nej, det är en känsla alla borde få känna. Huäk,fy,ugh....så härlig nervositet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar